Will you remember? ~ 1
Kategori: Infinity
Hej, jag vet inte hur jag ska börja. Men jag heter Johan. Jag är tjugotvå år, jag har ingen utbildning, jag lever ensam i en lägenhet, jag har nästan aldrig känt mig älskad. Den enda personen som en gång älskade mig är borta sedan några år tillbaka, han tog sitt liv och lämnade en instabil kille här, i den levande världen.
Jag vill inte leva, men jag är rädd för att dö.
Jag förstår inte varför någon ens vill leva? Den här världen är hemsk och man blir dömd för varenda grej man gör, världen är helt sjuk.
Jag har inte gått utanför min lägenhet på två år, jag är rädd, rädd för vad som finns utanför.
Johan satt ned i soffan, med datorn framför sig i knät. Han hade inte träffat en enda människa på två månader och det enda han hade gjort, det var att han hade suttit i lägenheten och skrivit. Han hade ett ganska meningslöst liv.
Men nu så skulle det förändras. Han ville själv förändras, för det han hade nu, det var ingenting. Hans föräldrar hatade honom, vilket man kunde se på hans ärrade och brännskadade kropp.
De enda som gjorde att han faktiskt kunde behålla lägenheten var han att han fick pengar av sin morföräldrar, de var de enda som faktiskt hjälpte honom.
Fast det skulle bli en ändring på det snart, eller så snart som möjligt. Han ville bli bättre, han ville klara av att umgås med människor, men det funkade inte. Han fick panik och han kunde svimma.
Han hade till och med bestämt en träff med en kille, de hade till och med bestämt att de skulle träffas imorgon.
Johan drog djupa andetag och såg ut igenom fönstret, han satt i en fåtölj och såg ut över den högttrafikerade vägen. Rummet var mörkt och varje gång det körde förbi en bil så lystes väggarna upp och ju senare det blev, destu mindre ljus kom in i rummet. Då klockan var över tre på natten så kom det knappt några fordon och han började känna att ögonlocken blev tyngre och tyngre.
Trots att han bara blev tröttare och tröttare så ville han inte sova, mardrömmarna han brukade ha var hemska och det gjorde ont i honom då han vaknade. Han vaknade alltid i våta lakan och kallsvetten rann längsmed hårfästet och han hyperventilerade, han ville inte uppleva det varje natt.