Banoffee
Kategori: Foton
it's snowing outside
Kategori: Foton
Före och Efter bilder
Kategori: Foton
Före:
Efter:
This cheer me up!
Kategori: Foton
---
Ledsen för att ni bara får bilder just nu. Men de här inläggen är tidsinställda så att det inte ska bli så tomt. Men när jag kommer hem så ska jag blogga om hur det var där borta, samt lägga upp bilder! Hoppas ni har det bra! ♥
Frankrike here I come!
Kategori: Foton
Japp, det här är ett tidsinställt inlägg och jag sitter antagligen i en bil påväg ner mot Tyskland där vi ska stanna över natten, eller två nätter. Sen så kör vi vidare mor Belgien och sen så åker vi till Frankrike. Önska mig en trevlig resa!
I Frankrike så ska vi också besöka ett observatorium och på vägen tillbaka så ska vi stanna i Bryssel för att gå på Tintin museét som finns där. Ja, jag är lite småförtjust i Tintin.
I Frankrike så ska vi också besöka ett observatorium och på vägen tillbaka så ska vi stanna i Bryssel för att gå på Tintin museét som finns där. Ja, jag är lite småförtjust i Tintin.
Några ritade bilder ~
Kategori: Foton
Ljungens systrar
Kategori: Infinity
Spaden är tung
Du är så ung
Det är så tyst, fågel sjung
Du går i ett fält av ljung
Ljungen är mjuk
Du önskar att du vore sjuk
Drömmar
Kategori: Foton
Drömmar, jag lovar att vi har alla drömmar. Vissa kanske vill bli stjärnor, eller någon kanske vill bli polis. Idag så har jag valt att skriva om mina drömmar.
En av mina drömmar som jag har haft sen sjuan är att bli författare, jag vill att folk ska läsa mina böcker och bli berörda. Sitta och gråta när man läser boken. Jag vill nå fram till en läsare. Det är vad jag vill göra. Jag vill att människor ska förstå vad jag menar, vad jag känner.
Samt att jag vill att böckerna ska släppas som en serie på tv, då jag kan uppmärksammas. Jag vill att folk ska komma och säga till mig ”Gud, du är så sjukt bra på att skriva. Det berörde mig verkligen.”
Min andra dröm är att få ett teleskop, så att jag ska kunna se på stjärnorna, ta bilder. Jag har faktiskt kollat på ett teleskop som bara kostar 3750kr (väldigt billigt för ett teleskop) och jag har faktiskt tänkt spara till det. För jag är ju som sagt beroende av rymden.
Då skulle jag inte behöva leta bilder på google. Då kan jag liksom sätta mig ute på balkongen och bara titta på himlen. Det är faktiskt en av mina största drömmar och den kommer uppfyllas.
En dröm som antagligen inte kommer inträffa är att jag vill vara en skapare av ett spel. För efter att man har klarat ut ett spel så står ju namnen på alla som har varit med och skapat spelet och jag vill vara någon av de som står med där. Det skulle vara så maffigt att kunna säga ”Jag har varit med och skapat det här spelet.” Det skulle helt klart vara maffigt. Den otroliga musiken som kommer när man har klarat ut MW3, Halo 4, Halo 3. Kan ni tänka er hur maffigt det skulle vara?
Det jag vill att ni ska göra är att fortsätta drömma, drömmar kan slå in.
Infinty ~ 4
Kategori: Infinity
Du kan känna hur ångesten kommer krypande till dig. Du är så värdelös, så konstig. Ingen vill vara med dig. Ingen älskar dig. Du för rakbladet mot handleden och drar det rakbladet flera gånger på samma ställe. Ingen vill ha en tjej med ärr. På armarna, på ena benet. Ingen kommer vilja röra dig. De kommer bli äcklade av hur fet du har blivit. De vill bara ha anorektiska kvinnor. Du mår illa. Illa av dig själv. Din kropp.
Du vill spy. Spy på verkligheten.
Du är bortglömd av dina gamla vänner, enligt dem är du bara en klasskamrat. Inget mer. Även ifall hon en gång sa ”Jag kommer alltid att stå vid din sida.” Verkligen. Så fort ni började sjuan så försvann allting. Som om du aldrig betytt någonting för henne. Men ibland så kan du ligga och gråta. Pressa ögonen mot kudden. Önska att allting ska vara slut. Backa tillbaka i tiden. Det är bara du som vet att allting har flyttats tillbaka. Få bättre betyg. Veta att du aldrig ska börja med sådant som du håller på med nu. Du vill verkligen åka tillbaka i tiden förflytta dig.
Men du vet att det inte kommer göra någon skillnad. Du är korkad, idiotisk och ett jävla fetto som borde gå och dö. Ordet ”fetto, ful och tjockis” har alltid varit med i dina tankar enda sedan två år tillbaka. Då en av din brors kompisar ringde för att nå din brorsa. Du svarar. När han hör att det är du säger han att du är ett jävla fetto och lägger på. Du som en gång var nöjd med din kropp, är nu så osäker och vill inte ens bada med din familj. Som du har bott tillsammans med i hela ditt liv. Du vågar inte ens gå i linne. Du är rädd för att någon ska se dina feta ärrade armar. Viska bakom din rygg om hur ful och fet du är. Du tänker att de tänker ”Hur kunde hon låta sig själv bli så fet? Jag skulle helt klart banta.” Det är sådant du bryr dig om, du vill veta vad folk tänker. Gå in i folks huvuden. Se vad de tänker. Vad de har för behov. Vad de vill. Vad de har för beroenden. Hur de mår dåligt. Du vill veta. Vill hitta hål i verkligheten. Som kan göra så att du kan försvinna utan att tänka på det. Du önskar att du aldrig blivit född. Även ifall du är dina föräldrars första barn. Men du är feg. För feg för att kliva ur.
Livet är inte ett spel. Man lever bara livet en gång och ifall man ångrar ett steg i livet går det inte att backa och göra om det. Gjort är gjort.
Du vill spy. Spy på verkligheten.
Du är bortglömd av dina gamla vänner, enligt dem är du bara en klasskamrat. Inget mer. Även ifall hon en gång sa ”Jag kommer alltid att stå vid din sida.” Verkligen. Så fort ni började sjuan så försvann allting. Som om du aldrig betytt någonting för henne. Men ibland så kan du ligga och gråta. Pressa ögonen mot kudden. Önska att allting ska vara slut. Backa tillbaka i tiden. Det är bara du som vet att allting har flyttats tillbaka. Få bättre betyg. Veta att du aldrig ska börja med sådant som du håller på med nu. Du vill verkligen åka tillbaka i tiden förflytta dig.
Men du vet att det inte kommer göra någon skillnad. Du är korkad, idiotisk och ett jävla fetto som borde gå och dö. Ordet ”fetto, ful och tjockis” har alltid varit med i dina tankar enda sedan två år tillbaka. Då en av din brors kompisar ringde för att nå din brorsa. Du svarar. När han hör att det är du säger han att du är ett jävla fetto och lägger på. Du som en gång var nöjd med din kropp, är nu så osäker och vill inte ens bada med din familj. Som du har bott tillsammans med i hela ditt liv. Du vågar inte ens gå i linne. Du är rädd för att någon ska se dina feta ärrade armar. Viska bakom din rygg om hur ful och fet du är. Du tänker att de tänker ”Hur kunde hon låta sig själv bli så fet? Jag skulle helt klart banta.” Det är sådant du bryr dig om, du vill veta vad folk tänker. Gå in i folks huvuden. Se vad de tänker. Vad de har för behov. Vad de vill. Vad de har för beroenden. Hur de mår dåligt. Du vill veta. Vill hitta hål i verkligheten. Som kan göra så att du kan försvinna utan att tänka på det. Du önskar att du aldrig blivit född. Även ifall du är dina föräldrars första barn. Men du är feg. För feg för att kliva ur.
Livet är inte ett spel. Man lever bara livet en gång och ifall man ångrar ett steg i livet går det inte att backa och göra om det. Gjort är gjort.
Infinty ~ 3
Kategori: Infinity
Du står framför spegeln. Rakbladet är placerat i din högra hand och din vänstra tröjärm är uppdragen. Det kliar i fingrarna på dig, du vill göra det. Du vill. Viljan är förstark och du kan inte slå tillbaka. Du drar rakbladet flera gånger över överarmen. Du ser hur det först bara är ett streck som sedan fylls med blod som rinner ner längs din arm. Det känns bra, även ifall du har lovat att inte göra det igen. Men det är svårt att hålla något man inte kan klara sig utan.
Du grips av panik när tanken slår dig. Ni ska ta spruta vecka sex och det kommer inte att hinna läka innan dess. Du biter dig hårt i läppen på grund att du är en idiot. Du kan knappt tänka själv. Du tar ett blött papper och pressar det mot överarmen för att kyla ner överarmen. Det bränner. Men det är ändå en skön känsla som finns där. Egentligen förstår du inte hur smärta kan hålla dig i schack. Så att du inte går längre. Men egentligen så vill du testa. Testa hur det känns att dö. Men du vill inte lämna dina vänner, din familj. Granit, Dobby och Wiggo.
Du vill inte vara egoistisk. Men dt är du i alla fall, du vill egentligen vara tyst, ha dina problem för dig själv. Men du kan inte. Du är svag och klen, kan inte lösa ett litet problem på egen hand. Känslan av hopplöshet. Du är ful, ingen vill ha dig. Ingen vill ha en tjej med små grisögon, läppar som knappt syns.
Såren som nu träder din överarm. Det känns som att det är du. Det känns som du inte vill sluta. Du tycker att det passar. Det är det som gör dig. Det är ärren som har skapat dig. Ärren som har gjort dig till den du är. Även ifall det är du så vågar du knappt gå i t-shirt, rädd för att folk ska stirra på dina armar. Börja viska om dig. Fast när den tanken kommer så kommer en annan tanke upp. Klart att ingen kollar på dig. Du syns inte. Du är osynlig. Ingen skulle ens märka ifall du var borta. De kanske skulle märka att det var lite tommare. Men ingenting annat. Du är bara ett objekt, ett som bara är med. En detalj som knappt syns. Men det syns när den är borta. Antalet ändras, dina åsikter finns inte.
Du grips av panik när tanken slår dig. Ni ska ta spruta vecka sex och det kommer inte att hinna läka innan dess. Du biter dig hårt i läppen på grund att du är en idiot. Du kan knappt tänka själv. Du tar ett blött papper och pressar det mot överarmen för att kyla ner överarmen. Det bränner. Men det är ändå en skön känsla som finns där. Egentligen förstår du inte hur smärta kan hålla dig i schack. Så att du inte går längre. Men egentligen så vill du testa. Testa hur det känns att dö. Men du vill inte lämna dina vänner, din familj. Granit, Dobby och Wiggo.
Du vill inte vara egoistisk. Men dt är du i alla fall, du vill egentligen vara tyst, ha dina problem för dig själv. Men du kan inte. Du är svag och klen, kan inte lösa ett litet problem på egen hand. Känslan av hopplöshet. Du är ful, ingen vill ha dig. Ingen vill ha en tjej med små grisögon, läppar som knappt syns.
Såren som nu träder din överarm. Det känns som att det är du. Det känns som du inte vill sluta. Du tycker att det passar. Det är det som gör dig. Det är ärren som har skapat dig. Ärren som har gjort dig till den du är. Även ifall det är du så vågar du knappt gå i t-shirt, rädd för att folk ska stirra på dina armar. Börja viska om dig. Fast när den tanken kommer så kommer en annan tanke upp. Klart att ingen kollar på dig. Du syns inte. Du är osynlig. Ingen skulle ens märka ifall du var borta. De kanske skulle märka att det var lite tommare. Men ingenting annat. Du är bara ett objekt, ett som bara är med. En detalj som knappt syns. Men det syns när den är borta. Antalet ändras, dina åsikter finns inte.
