Finns inte

Han förstod sig verkligen inte på sådana människor. Ljuga om sitt liv för andra på det sättet och sedan glömma bort hur det verkligen var.
"Filip, gör inte det. Han förtjänar inte din uppmärksamhet." Sa Terese och såg ned på sina såriga händer. Hon hade alltid nya sår på sina händer på grund utav sin galna kattunge Dumle som vägrade låta hennes händer vara ifred när hon sov.
"Vad fina händer du har." Sa han ironiskt och pressade fram ett leende på sina läppar som var alldeles för ovana med att ha ett leende placerat där.
"Du, jag vet. Min katt måste få mer leksaker annars kommer han väl börja riva mig i ansiktet." Sa hon och nöp sig i kinderna. Terese var helt klart en av hans sötaste kompisar, det ljusblåa håret som fick honom att tänka på marshallows och de isblåa ögonen som nästintill lös upp det bleka ansiktet.

Simon förstod inte att han hade ljugit för Filip, han hade väldigt starka känslor för honom. Men under hela tiden de hade varit tillsammans så hade han samtidigt varit tillsammans med tjejen som Filip hade sett honom kyssa. Men han ville inte att han skulle få veta eftersom att han visste hur svårt Filip hade haft det tidigare i livet. Det var också därför han brukade vara seg på att svara på sms då han ofta var hos sin flickvän istället. Simon kände sig verkligen så korkad. Han hade aldrig vetat att Filip skulle öppna sig så mycket för honom.
Simon var tillsammans med Filip för att få pengarna som hans kompisar hade lovat honom, det var därför de inte ens rörde honom när de spottade Filip i ansiktet. De ville bara se hur länge han skulle stå ut. Men ju längre tid han var med Filip desto starkare blev hans känslor. Han hade aldrig i hela sitt liv trott att han skulle ha så starka känslor för en kille som Filip.
Simon kände sig verkligen hemsk, men nu hade han faktiskt riktiga känslor för Filip, vilket han inte hade haft i början. Då hade det mest varit som en lek. Han hade lekt med hans känslor. Fått honom att lita på honom.
Simon hade fått reda på saker han inte ville veta, han fick veta vad som hände för flera år sedan. Det som hade gjort så att Filip inte litade på människor längre. Han kände sig verkligen som en hemsk person. Men det var verkligen ingen lögn. För det var han.
Han visste att han skulle behöva prata med Filip om det så snabbt som möjligt, även ifall han visste att det skulle betyda slutet för dem. Han skulle antagligen aldrig hålla om honom igen på samma sätt. Aldrig känna Filips mjuka läppar mot sina. Han skulle aldrig få vara i närheten av honom igen. Filip skulle antagligen inte ens vilja prata med honom längre.
Han hade ljugit för Filip de första veckorna, han behövde säga det. Han visste att han skulle behöva det. Men han ville ha kvar honom.

Simon hade armarna runt Filips smala nakna överkropp. Han svalde hårt. De låg i Simons säng och det var fredagkväll. Genom persiennen såg de hur solen gick ned över horisonten. Det var fint. Men han hade bestämt sig. Han skulle berätta för honom. Det var det enda rätta. Han hade haft det inom sig för länge. Det hade blivit riktigt jobbigt nu. Men han hade i alla fall gjort slut med sin flickvän. Han ville så gärna ha Filip kvar. Just precis så som de hade det nu.
Han kände Filips lugna andetag och han såg hur hans bröstkorg långsamt åkte upp och ner igen. Man såg tydligt hans revben och Simon blundade hastigt och drog ett djupt andetag och andades ut i Filips hår. Han såg de gamla ärren på hans vänsterarm. Det fick honom att må dåligt. Han ville inte att Filip skulle börja igen.
"Vi måste prata." Sa han och svalde hårt. Det skulle förstöra allting. Filip nickade bara som svar så att han skulle fortsätta.
"Jag vet verkligen inte vart jag ska börja. Då jag själv tycker att det här är väldigt jobbigt. Jag förstår inte ens hur jag kan leva med mig själv... Jag har ljugit för dig. Jag skäms verkligen. Du vet hur tveksam jag var i början av vårt förhållande... Jag var sådan för jag gjorde allt för pengar, mina vänner ville att jag skulle göra det och jag gick med på det." Han andades ut. "Men sen när jag tänkte göra slut med dig, då kunde jag inte. För då märkte jag att mina känslor för dig var äkta och att det inte var någonting påhittat. Jag har nog aldrig älskat någon så som jag har älskat dig. Sen så har jag en till sak att bekänna. Tjejen jag kysste.. Det var på riktigt. Det var bara det att jag ville ha dig kvar. Jag vet att det jag berättar kommer förstöra allting... Sen så var jag otrogen.. Medan vi var tillsammans. Men jag har gjort slut med henne för jag vill att du ska förstå att jag aldrig har älskat någon annan. Jag ville bara inte att de skulle veta det.. Så förhållandet med henne var inte på riktigt..." Sa han och han hörde själv vilken idiot han hade varit.

Filip visste inte vad han skulle säga. De första veckorna i deras förhållande hade inte varit på riktigt. Ingenting hade varit på riktigt. Han slet sig ur Simons lösa grepp och drog sedan på sig sin tröja. Han visste inte vad han skulle göra utan såg bara på honom en kort stund. Simon såg verkligen helt förstörd ut med de rödgråtna ögonen.
Filip grät och slog till Simon hårt över kinden, han hade aldrig i hela sitt liv känt sig så lurad. Så förstörd av en person. Han hade varit otrogen och hade haft falska känslor för honom, det var en av de värsta sakerna han hade varit med honom. Han dög inte.
"Snälla Filip. Gå inte." Grät han och sträckte ut handen efter honom. Filip ryggade undan och stack ut ur rummet.
Filip sa ingenting, han ville hem och gråta. Han ville inte visa sig svag egentligen, men det här var för mycket för honom. Han ville bara krypa ned någonstans och gömma sig. Även ifall han älskade honom så kunde han inte förlåta honom. Allt hade varit en jävla lögn som kom fram nu för att Simon inte orkade hålla det inom sig längre. Filip antog att han hade tänkt att hålla det inom sig tills det verkligen inte gick längre.
Han drog på sig sina skor och lämnade huset. Han mådde verkligen illa av den hastiga vändningen som om någon hade vänt hans värld upp och ned. Han snubblade nästan hela tiden då hans ögon var tårfyllda. Han såg knappt trottoaren framför sig. Han blinkade och kände de varma salta tårarna rinna nedför kinderna.
De flesta han gick förbi visste vem han var. Han var bögen, den som skulle försvinna. Filip försökte att svälja tårarna. Det bildades en stor klump i halsen på honom och han torkade ilsket bort tårarna ifrån sina bleka kinder. 

---

Lämna en kommentar! ♥