Infinty ~ 2
Kategori: Infinity
Du vaknar, du ser dig omkring i ditt rum. Ljuset ifrån datorn gör dig paranoid. Men du vågar inte resa dig upp. Du är rädd för att någon ska ta tag i dina hälsenor. Klippa av dem. Eller att det ska ligga någon på golvet och bita dig i hälarna. Så du vågar inte gå och dra ur kontakten.
Kan inte somna om. Ligger och tittar upp i taket. Du kan känna hur täcket långsamt värms upp. Tar upp mobilen för att kolla på klockan. 01:53. Du suckar och lägger ifrån dig mobilen. Du stirrar upp i taket, grips av panik för att du ska upp om bara några timmar. Försöker att somna men det enda som händer är att pulsen ökar och att täcket är för varmt. Du vänder på täcket och kudden för att få de svala sidorna mot dig. Tankarna kommer tillbaka i meningar, även ifall ingen har kallat dig det. Du känner dig ful. Fet. Värdelös. Du är ett missfoster. Kan inte ligga en enda natt utan att tänka på hur världen skulle vara utan dig. Du tror inte att någon skulle märka att du är borta. Men egentligen så skulle nog de flesta sakna dig. Dina udda åsikter. Personlighet. Du vet att du har en bra personlighet. Men du vet inte något annat. Du tar andra i första hand. Även ifall du borde ta dig själv i första hand. Låter själviskt. Men det är det man borde göra. Eftersom ifall man redan mår dåligt så är det svårare att hjälpa andra eftersom att man mår dåligt och då tynger man ner den andra personen, även ifall det inte är meningen. Du vill bara väl.
Trots alla tankar så sjunker du in i en djup sömn. Du drömmer. Det är en mardröm. Det är en sådan dröm, där man nästan lyckas hela tiden. Men man kommer alltid en sekund försent. Som när man ska fånga ett djur. Man hinner bara se skymten av djuret innan det försvinner. Som en skugga. Som om den aldrig existerade. Utan bara en del utav din fantasi. Men ormen som du jagar är för att du såg på Harry Potter igår. Den högg din BB-kompis i sidan av ryggen. Men du kan inte hjälpa honom. Det var ett gift.
”Dags att vakna.” Du känner en hand på benet och helt plötsligt så flyger ditt ben upp och slår till din mamma på hakan. Du hinner inte reagera. Det är inte meningen.
Kan inte somna om. Ligger och tittar upp i taket. Du kan känna hur täcket långsamt värms upp. Tar upp mobilen för att kolla på klockan. 01:53. Du suckar och lägger ifrån dig mobilen. Du stirrar upp i taket, grips av panik för att du ska upp om bara några timmar. Försöker att somna men det enda som händer är att pulsen ökar och att täcket är för varmt. Du vänder på täcket och kudden för att få de svala sidorna mot dig. Tankarna kommer tillbaka i meningar, även ifall ingen har kallat dig det. Du känner dig ful. Fet. Värdelös. Du är ett missfoster. Kan inte ligga en enda natt utan att tänka på hur världen skulle vara utan dig. Du tror inte att någon skulle märka att du är borta. Men egentligen så skulle nog de flesta sakna dig. Dina udda åsikter. Personlighet. Du vet att du har en bra personlighet. Men du vet inte något annat. Du tar andra i första hand. Även ifall du borde ta dig själv i första hand. Låter själviskt. Men det är det man borde göra. Eftersom ifall man redan mår dåligt så är det svårare att hjälpa andra eftersom att man mår dåligt och då tynger man ner den andra personen, även ifall det inte är meningen. Du vill bara väl.
Trots alla tankar så sjunker du in i en djup sömn. Du drömmer. Det är en mardröm. Det är en sådan dröm, där man nästan lyckas hela tiden. Men man kommer alltid en sekund försent. Som när man ska fånga ett djur. Man hinner bara se skymten av djuret innan det försvinner. Som en skugga. Som om den aldrig existerade. Utan bara en del utav din fantasi. Men ormen som du jagar är för att du såg på Harry Potter igår. Den högg din BB-kompis i sidan av ryggen. Men du kan inte hjälpa honom. Det var ett gift.
”Dags att vakna.” Du känner en hand på benet och helt plötsligt så flyger ditt ben upp och slår till din mamma på hakan. Du hinner inte reagera. Det är inte meningen.