Finns inte

Robin öppnade dörren ut och det kändes ovanligt rått ute. Han ville inte tillbaka till skolan. Vem ville ens tillbaka? Många saknade säkert att vara med sina vänner och sådant, men det enda han ville tänka å, det var killar. Han ville verkligen ha någon att älska och någon som älskade honom, men det skulle förmodligen inte hända på ett bra tag, för han var verkligen en svår person att lära känna och det visste de flesta av hans ”vänner”. Visst, han hade egentligen massor av vänner. Men det fanns ingen som ha riktigt litade på, ibland så fick han en stor lust att bara skrika över skolgården, att han var homosexuell och stolt över det, ingen skulle få trycka ned honom igen, han var en stark människa. Inte alls. Ifall han skulle vara stark, då skulle han ha kommit ut som homosexuell för flera månader sedan eller ja ett år sedan, då han hade varit med sin första kille, det hade känts underbart och så rätt, men det slutade med att han hade kommit ut för sina föräldrar och det hade tyvärr inte gått lika bra för honom som för Robin. För hans pappa hade slagit honom hårt i ansiktet och sedan hade de gjort slut, det var det de hade gjort.

Robin kände vinden i det korta håret då han cyklade mot skolan, det kändes underbart, dock så blev det kallt om öronen och inte alls lika underbart, så som han egentligen ville att det skulle vara. Han saknade den riktiga sommarvärmen, som gjorde att man kunde gå ut och bara lägga sig i solen. Dock så var det inte precis så fint ute just idag, även ifall det fortfarande var sommar. Himlen var grå och solen sken igenom på vissa ställen, dock så antog han att solen skulle komma fram senare idag. Han älskade solen och sommaren, men vintern stod faktiskt högre på hans lista, för han älskade gemenskapen som fanns på julaftonen. Robin kände sedan hur ångesten började komma ju närmre skolan han kom, gud, han ville verkligen inte det här. Tänk ifall de skulle se hur han förändrats, tänk ifall det stod ”bög” stämplat i pannan på honom? Klart det inte gjorde, han kunde ju inte förändrats så mycket under sommarlovet eller? 

Robin placerade cykeln framför den lilla skogsdungen mitt på skolgården. Innan han ens hade kommit in i skolan så kände han på sig att något inte var som det skulle vara. För då han klev in igenom skolans gråa tråkiga dörrar så kom en av hans vänner fram.
”Haha, jävla bög.” Sa han och log lite. Under sommarlovet så hade Robin faktiskt haft ett förhållande med en kille, det hade inte hållit särskilt länge, men nu så var han ytterst osäker. Han stirrade på honom, vad fan menade han nu?
”Jag vet att du är bög, det finns bilder.” Sa Filip, han som hade sagt ”jävla bög”. Robin var så sjukt chockad och alla de som stod i korridoren tittade på honom och skrattade. Fan. Fan. Fan. ”Det var någon tjej som såg dig då du stod och kysste någon kille och hon fotade för att visa en av sina vänner för att det var så sjukt gulligt, men det är bara rykten jag har hört.” Sa Filip och ryckte lite på axlarna.
Robin var så sjukt chockad, han visste verkligen inte vad han skulle säga, alla som var i närheten såg på honom och han kände sig så väldigt liten. Vad skulle han säga? Han hade ingen aning. Robin hade en stor lust att bara gå därifrån, men det skulle förmodligen förvärra allting och han ville faktiskt klara av att gå till skolan resten av året. En bild skulle inte få förstöra det här.