Finns inte

Den kvällen, innan skolan, då låg han vaken och stirrade upp i taket, olika scenarier spelades upp i hans huvud. Han ville verkligen komma ut för sina vänner. Han antog att de inte skulle reagera så kraftigt som han själv föreställde sig allting. Men tänk ifall de faktiskt reagerade precis så som han tänkt? Att de skulle lämna honom ensam och allt det där? Han skakade på huvudet och vred på sig. Täcket hade börjat fastna mot hans kropp och hans kanin Stampe grävde i plasten på buren och gjorde Robin rent utsagt galen, han försökte ju fan sova, eller ja… Försökte och försökte, han ville sova men kunde inte. Han vände irriterat på täcket och lät det ena benet vara utanför. Det var skönt att känna den svala ytan av täcket mot kroppen. Det gjorde honom mycket mer avslappnad, för värmen gjorde honom på något sätt stressad, samt att han inte ville lukta svett imorgon, han skulle ju tillbaka till skolan, vilket var det minsta han ville. Han ville inte träffa sina ”vänner” som han inte hade träffat under hela sommarlovet, han ville vara med sina riktiga vänner, sin släkt och sin familj. De respekterade honom och lät honom vara den han var. De respekterade honom och lät honom vara tillsammans med precis vem han ville och det gjorde honom så sjukt glad, för innan han hade kommit ut för sin familj så hade han varit väldigt rädd. Tänk ifall de skulle ha slängt ut honom? Någon timme senare så avtog hans tankar och han somnade utan problem.

Nästa morgon så vaknade han med en extrem huvudvärk, han borde verkligen inte ha varit uppe så länge som han hade varit, han hade nämligen somnat lite innan fyra och vad var klockan nu. Sju? Halv åtta kanske? Han kastade en blick på klockan, jo. Halv åtta. Han drog av täcket ifrån kroppen och såg ned på sina bleka ben. Han hade nog behövt sola mer än vad han hade gjort, men då han hade varit ute hade han nästan alltid haft långärmat och långbyxor, han var en sådan person som inte gillade att använda shorts och sådant, förutom då man ska bada.