Finns inte

4/5
Jag visste inte vad som hände den natten, då jag hörde skriken ifrån sovrummet. Det var som mardröm som att man håller på att vakna upp ur. Det var någonting som inte stämde. Det var någonting som inte stod rätt till.
Jag hade haft helt rätt, för då jag gick in i mina föräldrars sovrum, då såg jag min pappa, Jan sitta ovanpå min mamma. Som hade fastbundna händer och skrek.
Jag stod där som paralyserad. Kunde inte göra någonting åt det. Mitt innanmäte åt liksom upp av någonting mörkt. Jag förstod inte vad som hände.
- Filip

6/5
Jag har tänkt igenom det som har hänt nu. Jag förstår nog att min pappa Jan våldtog min mamma. Och JAG gjorde ingenting åt det. Hur skulle jag ens kunna göra det? Jag är tretton år och han är nästan trettio år äldre än mig? Vad skulle jag ha gjort egentligen. Jo, jag borde ha ringt polisen, istället för att se på ochsedan gå tillbaka till mitt rum?
Jag har så mycket frågor som måste bli besvarade.
Varför mår jag som jag gör?
Jo, jag har blivit psyikiskt och fysiskt misshandlad av min pappa. Ibland så önskar jag att han var död, så att min mamma kan sluta lida. För jag klarar inte av att se henne så svag som hon är nu.
Hon är blåslagen och hon går alltid i långärmat.
Jag vet vad som finns där under. Under henne tröjärmar. Jan har greppat henne så hårt så att hon är alldeles blå, hon tror att jag inte vet någonting.
- Filip

27/5
Idag fyller mamma år. Hon fick blommor och två böcker utav Jan och av mig fick hon en chokladask och en filt, samt en bok som hon alltid velat ha.
Dagen började ganska bra i alla fall. Men gissa vad?
Det slutade med att vi åkte till akuten, jag kollapsade, på grund av att jag knappt ätit någonting de senaste dagarna, då jag alltid skyllt på att jag mått illa och inte kunnat äta. För det skulle ändå komma upp igen. Jag vet att jag aldrig ens har nämt det här för dig.
Men jag har fått ganska många kommentarer om min vikt i skolan och det har lett till att jag knappt kan äta utan att må illa längre.
Fast jag ska inte sluta äta.
I alla fall så fick jag ligga på akuten över natten, jag fick vätska och näring.
- Filip

13/6
Har börjat känna att det här är ganska onödigt. Känner liksom att det inte hjälper längre. Jag får ut mina tankar, visst. Men vad fan?
Jag är så sjukt töntig, det här är förmodligen det sista jag skriver här.
Ska faktiskt försöka leva lite nu. Jag har fan en pojkvän, han är orolig för mig. Eller i alla fall säger han det. Men jag vet inte ifall jag tror honom. Jag litar inte på folk. Människor är hemska. Så varför ska man lita på dem? Fast de är hemska i sin natur. Hur skulle vi annars kunna ta över jorden?

3/7
Jag mår skit, har varit och sytt idag. Råkade skära mig lite djupt.
Jag skrev att jag inte skulle skriva här längre, men det här går inte längre. Min pojkvän Mattias har gjort slut med mig. Han säger att han inte klarar av att vara tillsammans med mig längre. Men att han fortfarande älskar mig?
Jag vet inte vad jag ska göra. Jag känner mig värdelös.
Jag har dragit ned en person som jag älskar. Förstår ni hur det känns? Förmodligen inte.
Han vill inte ha mig längre, han ska flytta härifrån. Lämna mig kvar här. Men jag visste väl egentligen att det skulle sluta såhär, han har pratat om att flytta så länge, jag trodde väl bara inte på det längre.
Allt det här är mitt fel.
- Filip

Filip såg ned i dagboken som låg i hans knä. Han hade läst igenom de sista han hade skrivit ned. Hans handstil var hemsk, men texten var på något sätt vackert. Det var han som hade skrivit det. Men för honom så kändes det inte som det. För honom så var det bara ord på randiga sidor. Ingenting annat.
Men det var hans ord. Början utav hans självskadebeteende. Han såg ned på sin bandagerade arm. Det fick honom att gråta. Varför hade han ens börjat med den här skiten? Han visste att det var svårt att ta sig ur det innan han hade börjat. Men han hade gjort det i alla fall. För att han inte hade klarat av att tynga ned Mattias.
Han torkade bort tårarna som rann längs hans bleka kinder. Du är värdelös. Hopplös. Du är fet. Du är fel. Dessa tankar for igenom hans huvud.
Han skulle aldrig bli personen han en gång var. Aldrig.
---

Ledsen för att det har tagit sådan tid. ♥